Nu är lilltjejens lovikkavantar äntligen klara. Det var inte helt lätt att få tag på garnet som fattades till tummen.
I garnaffären var det slut och dom visste inte när det skulle komma in igen. Men min arbetskamrat (en räddande ängel ) hade lite kvar. När jag hade stickat klart vantarna var det inte mycket garn kvar, ibland har man tur :)
ååå vilka fina vantar! Jag önskar så att jag kunde sticka men jag har liksom inte hunnit lära mig det än.. virkar istället.. Kram emelie
SvaraRadera